Försoningen. del 4. I VÅRT STÄLLE

Att omkring en tredjedel av Jesus-traditionen är ”passionshistoria” visar tydligt att det mest angelägna i urkristendomen  var att förkunna Jesu ställföreträdande död för våra synder, /1 Kor 15:3-4/.
I aposteln Johannes skrifter är huvudtemat: LAMMET, som tar vårt straff och utplånar våra synder, /Joh. 1:29, Upp.5:6, 12, 13,7:10-14/.
Enligt Johannes dog Jesus under exakt samma tidpunkt då man i alla hem offrade påskalammet enligt gamla förbundets föreskrifter, den 14:e dagen i månaden Nisan, vid solnedgången, /2 Mos. 12:5-6/.

Han blev alltså ”DET NYAFÖRBUNDETS PÅSKALAMM.” Vad profeterna hade förutsagt gick i uppfyllelse i detalj ,  /4 Mos. 9:12,  Joh. 19:36/.Det är i kraft av det ”nya offerlammets” blod som den frälsta skaran har övervunnit den dag då den står inför Guds tron i himmelen, /Upp. 12:11, 7:17/. Jesus är försoningen för världens synder, /1 Joh. 2:2, 4:10/.
I aposteln Paulus brev får försoningen sin tydligaste och djupaste förklaring. Han beskriver hur ”TALET OM KORSET” är det elementära och fundamentala i förkunnelsen och det kristna livet, /1 Kor. 1: 18, 2:2/. Jesus har ”offrat sig själv för våra synder”  /Gal. 1:4, 2:20/. 

Paulus som var väl insatt i de gamla förebilderna och kunden lagen utantill anknöt till GT:s soningsideologi med nådastolen som centrum, /Rom. 3:25/.  (Nådastol betyder försona, bemöta med nåd).  Mot den bakgrunden förklarar han  Jesus som ”påskalammet”, /1 Kor. 5:7/. ”NÅDASTOLEN” var locket på förbundsarken inne i det Allra heligaste, varifrån Gud uppenbarade sig. Vid dess båda ändar satt två keruber vända mot varandra och deras vingar som täckte arken utgjorde Guds tron, /2 Mos. 25:22/.
En molnsky dolde nådastolen, så att översteprästen inte skulle se den och dö. Mose bad en gång att Herren skulle visa sig för honom, men fick bara se Gud på ryggen, /2 Mos. 33:20/. En ofullkomlig människa kan inte möta en helig Gud, ansikte mot ansikte.
Nu är det Jesu blod som ger syndaförlåtelse, /Ef. 1:7,  Kol. 1:14/ och frälsar oss från vredesdomen, /Rom, 5:9/. Tanken på ställföreträdandet är särskilt tydlig i /Rom. 5:6-8/. Jesus dör i vårt ställe.

Paulus liknar Jesu utgivande av sitt liv vid ett lösepenningsbegrepp. ”Han har utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss,” Kol. 2:13-14, 1 Tim. 2: 5-6/.

Anita Grantinger

———————————————————————————–