Vi upplevde Guds närvaro från början till slut på inspirationshelgen 22-24.8. Gud hörde bön med tanke på de yttre omständigheterna. Vädret var för det mesta soligt. Vi fick rikligt mat att äta tack vare Hasse och Amin i köket. Pastor och df Sarah Tiainen från Finland ledde lördagens pass om gåvorna och hjälpte oss att se vad vi har – våra fem bröd och två fiskarna. Samlingarna ledde till delgivning och goda samtal.
Delgivning var något som präglade hela helgen mellan samlingarna , vid matborden och ute i den fina naturen. Någon deltagare uttryckte så här: Det var verkligen kvalite på denna helg,
Kl. 10 ”Kom som du är” Undervisning och samtal med Sarah Tianen
Kl. 12.30 Lunch
Kl. 15 Eftermiddagen inleds med kaffe och missionsauktion/eller försäljning för barnen i Cambini. Ta gärna med något vi kan sälja! Olika uteaktiviteter som bad, spel, tipsrunda
Kl. 18 Middag
Kl. 19:30 ”Gör det lilla du kan” Kvällsmöte med bön, lovsång och undervisning, Sarah Tianen m fl.
ca Kl.21 Kvällsfika
Söndag 24/8
Kl. 8.30 Frukost
Kl. 10.00 Nattvardsgudstjänst, N-G Sahlin m fl. Offer till MiS
KL. 12.00 Lunch
Anmälan senast fredagen den 15/8
Anmälan och förfrågningar om Framnäs till: Hans Wallstedt, e-post: hans.wallstedt@gmail.com, mobil: 073-4232416.
Betala in din avgift samtidigt med din anmälan på MiS konto bg: 884-4193 ellerviaSwish 123 666 8826. Ange: MiS-helgen och ditt namn.
Boende och resa
Resan betalar du själv. Meddela om du behöver transporthjälp sista biten! Möjlighet att få resebidrag om man bor mer än 60 mil från Framnäs.
Boende på Framnäs: Ta med egna lakan! Rum ingår i priset för helgen.
Möjlighet till husbils- eller husvagnsplats finns.
Avgift för hela helgen: 1.400/person inkl mat och boende (fred-sönd lunch)
4-7.9.2025 är Finlands svenska metodistkyrkans årskonferens i Nykarleby i Finland. Datum för nästa årskonferens är 4-7.9.2025 på Kredu, Seminariegatan 19 i Nykarleby. Söndagens gudstjänst sänds i radio. Mer info sätts på hemsidan allteftersom den kommer.
School och Congregational Development 18-21.9.2025, Oslo, Norway
PURPOSE Our walk with Jesus, contemplative life, the prophetic voice of God, the calling of the church, honest faith conversations, mentorship and small groups.
CHALLENGE The tough questions – war in Europe, migration, climate change, increasing polarization, and the decline in awareness of Christianity.
ADVENTURE New expressions of Christian spirituality and church – Fresh X, Digital church, responsible living, new monastic communities.
HOPE Connect and bridge the gap between generations, Z, Y, X, Postmoderns and Bboomers. Reach the “new 50+ youth” generation and reduce the average age in your congregation.
nspirationshelgen blir 22-24.8 i Framnäs, nära Gränna. Helgen inleds på fredagkväll och avslutas med gudstjänst och lunch på söndag.
På fredagkvällen är Metodistkyrkans nya biskop Knut Refsdal med. Den nya distriktsföreståndaren Sarah Tiainen talar under lördagen på temat ”Fem bröd och två fiskar”.
Imponerende 16 års tjeneste som biskop: Arbejdet med formulering af kirkens værdier og målsætninger har præget hele Christian Alsteds periode. Uforudsigeligt blev det dog også tre andre temaer, som kom til at definere Christian Alsteds biskopsperiode: kirkens splittelse, Coronapandemien og krigen i Ukraine.
Af Jørgen Thaarup, præst i København, delegat ved Centralkonferencen
Biskop Christian Alsted blev valgt til 12 års tjeneste som biskop ved Centralkonferencen i Strandby i 2009. Det var forud for konferencen ikke givet, at valget ville falde på Christian Alsted, men sådan blev det efter en lang valgprocedure.
Christian Alsted prioriterede fra første begyndelse, at han ville lægge sin energi og kræfter i den strategiske og målrettede tænkning i de forskellige årskonferencer. Dette arbejde med formulering af kirkens værdier og målsætninger har præget hele Christian Alsteds periode.
Uforudsigeligt blev det dog tre andre temaer, som kom til at definere Christian Alsteds biskopsperiode. Det ene tema var og er kirkens splittelse over uenighed omkring menneskets seksualitet og hvilke regler Metodistkirken skal følge, når det gælder samkønnet vielse og ordination af praktiserende homoseksuelle. Christian Alsted kæmpede med næb og klør for at holde kirken sammen i alle årskonferencer. Det var en linedanserkunst, som de fleste steder lykkedes, men også mødte en del kritik. Kirken blev splittet, og det er situationen ved Centralkonferencen 2025, hvor Christian Alsteds afløser vælges.
Det andet tema, som prægede Christian Alsteds biskopsperiode var coronakrisen, hvor kirken blev pålagt nedlukning i perioder af forskellig længde i de forskellige lande. Christian Alsted var særdeles aktiv, lige fra krisens begyndelse, for at skabe nye former for sammenhold og nye former for kirkeligt arbejde under de udfordrende forhold. Kirken tabte terræn, absolut, og der kæmpes stadig i alle landene med at genetablere kirkens virksomhed efter de skader, som corona nedlukningerne påførte menighederne, ikke mindst arbejdet for og med de unge.
Det tredje tema, som satte sit præg, var det situation, som udvikledes i Ukraine, og som medførte, at Metodistkirken i Ukraine valgte at tilslutte sig den Nord Europæiske Centralkonference. Med ét slag, blev biskop Christian Alsted biskop for en kirke og en befolkning i et land i krig. En uhyre vanskelig situation, som Christian Alsted med stort engagement kastede sig ind i, hvilket medførte, at Metodistkirkens Verdensråd tildelte ham og Metodistkirken i Ukraine WMCs fredspris 2024.
Den første fireårsperiode af Christian Alsteds tjeneste som biskop, havde Christian fokus og ansvar, primært indenfor biskopsområdet. Men snart blev Christian Alsted den biskop fra centralkonferencerne, som fik mange opgaver og ledelsesfunktioner i den generelle kirke, eller som Metodistkirkens kirkesprog udtrykker det, i Biskopsrådets regi og i Generalkonferencens organer og råd. Valget af Christian Alsted til den type opgaver har været kirkens anerkendelse af Christian Alsteds lederskab og af den centralkonference, hvori han har sit kirkelige bagland.
Det blev ikke til 12 års tjeneste som biskop. Coronakrisen skabte uorden i Metodistkirkens faste åremål for konferencer. År blev lagt til, hvilket betyder, at Christian Alsted afslutter sin biskopsperiode i ufrivillig overtid på 16 år (i 2025).
Valget af biskop i Metodistkirken er altid valget af en person, men i realiteten, for at den person kan fungere, som rejsende biskop 24/7 og uden mulighed for overholdelse af almindelige arbejds- og ferietider, så gælder valget hele familien. Derfor har Christian Alsteds biskopsperiode også været en tjeneste for Elisabeth Flinck, som ikke officielt er valgt til noget som helst og ikke har nogen formelle opgaver, alligevel har været Christian Alsteds mest betydningsfulde kollega, kritiker og støtte. For hele familien har det betydet noget at være biskop, og samme store ændring af betydning får den forlængede valgperiodes afslutning.
Söndagen den 30 mars 2025 avled biskop Hans Växby i en ålder av 80 år efter några veckors sjukdom.
Hans Växby var en älskad biskop för de nordiska och baltiska länderna under tolv år från 1989 till 2001. Det var en expansiv period efter järnridåns fall, och biskop Hans spelade en central roll i återuppbyggnaden av metodistkyrkan i Lettland och Litauen efter att den varit stängd i decennier på grund av sovjetisk ockupation. Han deltog också i den tidiga återuppbyggnaden av metodistkyrkan i Ryssland.
Efter sin tjänstgöring återvände Hans Växby till tjänsten som pastor, när han och hans fru Kaikka utnämndes till Kristuskyrkan i Helsingfors.
I februari 2005 valdes Hans Växby till biskop för andra gången och tjänstgjorde som biskop för Eurasien (Vitryssland, Ryssland, Kazakstan, Kirgizistan, Moldova, Ryssland, Tadzjikistan, Ukraina och Uzbekistan) fram till 2012, då han gick i pension.
Biskop Hans ägde en sällsynt förmåga att förmedla det kristna livet på ett närvarande, djupt och relevant sätt både skribent och i radio genom många andaktsprogram. Genom alla åren var han en uppskattad partner i ekumeniska relationer och samtal, och han har alltid varit en förträfflig representant för metodistkyrkan.
Även efter pensioneringen var både Hans och Kaikka Växby mycket aktiva och ledande krafter i Metodistkyrkan i Helsingfors, Kristuskyrkan.
Genom mer än 55 års tjänst som pastor och biskop har Hans Växby påverkat tusentals människors liv – många uppskattade hans varma och rättframma ledarskap och hans insiktsfulla Jesuscentrerade predikningar och undervisning.
Biskop Hans levde i förvissningen om att tillhöra Jesus Kristus och dog fridfullt med sin hustru Kaikka och sönerna Anssi och Henri vid sin sida. Vi omsluter hela familjen, som även inkluderar fyra barnbarn, med förbön.
Finlands svenska metodistkyrka och hela metodistkyrkan i Nordeuropa och Eurasien har förlorat en stor ledare och vän, och vi tackar Gud för biskop Hans Växbys liv, tjänst och vittnesbörd – vi är tacksamma för de djupa och goda spår, han har satt, och vi säger frid över hans goda ljusa minne.
Må Hans Växby vila i Guds frid och uppstå i härlighet.
Har ni tänkt på att Gud har en almanacka? Han följer den noga. Det står i skriften att: Gud är ordningens Gud. Det han har bestämt det genomför han punktligt enligt sin plan, men Guds plan stämmer inte alltid med våra. Låt oss titta lite på Guds ordning, hur väl han planerar.
Vi kan börja i 1 Mos.1:1: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord” och så skapade han allt i sin ordning, dag för dag, väldigt logiskt. Först skapade han ljuset, sen himlavalvet, sedan grönska och fruktbärande örter. Tänk om han hade skapat djur och människor innan dess. Då skulle de inte haft något att leva av. På 3:e dagen hände något speciellt intressant.
Då skapade han tiden. Och sa att solen och månen ska vara ”tecken som utmärker högtider, dagar och år.” 1 Mos.1:14b De skulle lysa över jorden och skilja ljuset från mörkret. Vad fanns innan dess? Evigheten. Sedan kan vi läsa om att tiden ska ta slut. Det hade lärjungarna klart för sig och frågar Jesus: Vad blir tecknet på den här tidsålderns slut?” Då tar alltså evigheten vid igen.
Nu har vi nyss firat jul och Jesu födelse och det kunde profeten Jesaja profetera om 700 år innan han kom. ”Ett barn blir oss fött en son blir oss given…” Jes. 9:6 Hur gick det med den profetian? Kom han?
När? Gal. 4:4 ”När tiden var inne sände Gud sin son, född av kvinna och ställd under lagen, för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt.” Spelade det någon roll NÄR han kom? Hur såg det ut i världen då? Hela den då kända världen låg under Romarriket. Vad innebar det? Romarna byggde vägar, så det var lätt att ta sig fram.
Språket var grekiska som gjorde att man kunde förstå varandra och lätt kunde sprida evangelium i hela mindre Asien och ända in i Europa.
Profeten Jesaja. fick också profetera om Jesu lidande. ”Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid och genom hans sår är vi helade.” Jes. 53:5 Var fick Jes. det ifrån? Det ingick i Guds frälsningsplan! Även uppståndelsen var förutsagd i Ps.2:7 ”Du är min son, jag har fött dig idag.” Vi vet att Israels barn firar påsk till minne av uttåget ur Egypten bl.a. genom att slakta ett lamm.
När de var fångar i Egypten och Farao inte ville släppa dem kom den sista plågan då den förstfödde i varje egyptisk familj skulle dö. Gud gav då order till sitt folk att slakta ett lamm och stryka blodet på dörrpost och dörrträ för att dödsängeln skulle gå förbi deras hus.
Något som jag tycker är så fantastiskt är att under påsken, det år som Jesus offrades, dog han på korset som vårt offerlamm exakt samma tidpunkt som Gud hade bestämt för folket att varje påsk slakta påskalammet.
Profeten Hesekiel, som levde 500 år f. Kr. förutsade vad som i framtiden skulle ske både med gamla och nya förbundets folk. ”Jag ska låta en ny Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.” Hes. 36:27. Profeten Joel säger: ”Och det ska ske därefter att jag ska utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar ska profetera, era gamla ska ha drömmar och era unga ska se syner. Ja över mina tjänare och mina tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta min Ande.” Joel. 2:28-29. Innan Jesus lämnade jordelivet gav han lärjungarna ett löfte om hjälparen, den helige Ande.
De sörjde ju över det som han sa att han skulle gå bort ifrån dem. Men Jesus informerade dem om att: ”Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte hjälparen till er.”
Joh. 16:7. ”Jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan hjälpare som ska vara hos er för alltid…han förblir hos er och ska vara i er.” Joh. 14:16. Och innan han lämnade dem sa han att: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat. Johannes döpte, med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande” Apg. 1:4. Löftet uppfylldes 10 dagar efteråt. Anden kom över lärjungarna och efteråt predikade Petrus och förklarade för folk vad som hade hänt och att detta inte skulle vara någon engångsföreteelse: ”Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren Gud kallar.” Apg. 2:39
När Jesus var här på jorden var han ju, innan uppståndelsen, begränsad till tid och rum. Sedan den första pingstdagen är ju Gud allestädes närvarande genom den helige Ande som t.o.m. bor i varje pånyttfödd människa. När Gud har visat oss så många gånger i historien att han följer sin plan med mänskligheten och infriar sina löften, så borde vi förstå att han kommer att göra det i fortsättningen också.
Därför tänkte jag att vi skulle kolla något som Gud har lovat av vad som ligger framför, som ännu inte har gått i uppfyllelse. (När ni har haft KG Larsson här så vet ni ju allt, men låt oss läsa innantill.) Det är många profetior som har gått -och håller på att gå- i uppfyllelse inför tidens slut. Lärjungarna frågade Jesus ofta om när det ska ske, men de fick aldrig någon bestämd tidpunkt. När vi läser i Matt. kap. 25 så får vi en aning om varför. Där kan vi läsa liknelsen om de 10 jungfrurna.
Alla väntade bara på att brudgummen skulle komma och hämta bruden, men inte ens brudgummen visste tiden.
Det var bara fadern i huset som bestämde när det skulle ske. Vad vi vet är att det första som ska hända i samband med tidens avslutning är vad Jesus själv sa flera gånger och vad änglarna sa till lärjungarna under tiden han for upp till himlen. ”Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen” Apg. 1:11. Jesus vet ju inte heller när han ska komma tillbaka, bara när det stämmer med Faderns almanacka och vad som måste ske innan dess. Däremot lämnar han oss inte i okunnighet, utan ger oss tecken som tyder på att hans ankomst är nära.
Det mest kända läser vi i Matt. kap. 24 om krigslarm och rykten om krig. ”Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike och det ska bli svält och jordbävningar… Eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta.” vs.7+12 Han framställer liknelsen om fikonträdet, som är en bild på Israel och när det knoppas ska, det släkte som lever då, inte förgås förrän han kommer. vs.32–34. Det är så fantastiskt att se att redan profeten Daniel, som levde 600 år f. Kr. fick veta om Guds plan om Jesu andra ankomst. ”I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himmelens skyar. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk, ska tjäna honom. Hans rike är ett evigt välde som inte ska ta slut och, hans rike ska inte förstöras.” Dan. 7:13-14. Apostlarna fortsätter att sprida budskapet om Jesu tillkommelse och beskriver hur världsläget ska vara vid hans ankomst. Aposteln Paulus skriver: ”Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. Människorna kommer att vara egenkära, penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskad, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft.” 2 Tim.3:1–5.
Sedan får vi t.o.m. veta hur det kommer att gå till. Aposteln Paulus skriver att han fått ett Ord direkt från Herre. Och vi kan läsa: ”När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden.
Och så ska vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord.” 1 Tess. 4:16-18. Hoppas att ni förstår varför jag nu har relaterat till en del profetior som har gått i uppfyllelse, hur Gud alltid infriar sina löften, enligt sin plan. Därför kan vi vara förvissade om att han kommer att göra det också i fortsättningen. Alltså står Jesu tillkommelse för dörren. Därför är det viktigt för oss alla att vi är redo att möta honom när han kommer.
Förutsättningen är att vi har en ständig relation till Herren Jesus här, har fått förlåtelse för vår synd och att Guds Ande har sin boning i oss. Många vågar inte predika om detta för att inte skrämma bort folk ifrån kyrkan. Men vi lever i avfallets tid, då kärleken hos de flesta ska kallna, även bland Guds folk. Det är också ett tidstecken.
Vi som tror på att Bibeln är Guds Ord blir ibland betraktade som fanatiker. Det har alltid varit så från apostlarnas tid med mycket förakt och förföljelse. Men Jesus säger till sina lärjungar i alla tider: ”Följ mig!” Det innebär att vi har ett ansvar att förkunna sanningens Ord.
Vi har under en rad följd av år beslutat om att januari och september ska vara Bön- och offermånad för MiS. Så här kommer lite info inför nästa månad.
MiS (Metodister i Sverige) är ju en kristen organisation som finansieras genom gåvor och donationer. Därför är vi helt beroende av vad vi kan samla in till vår verksamhet.
Även en liten organisation har fasta utgifter för att kunna existera om än med en låg budget. Flera av er är trogna månadsgivare, både till MiS och till era försalmingar, vilket vi är tacksamma för. Vi är också medvetna om att de enskilda församlingarna behöver dina offer och förböner också för sin verksamhet.
Men det behövs ändå en organisation som håller våra grupper och församlingar samman och som knyter oss samman med Finlands svenska årskonferens och Metodistkyrkan internationellt.
Därför är ditt bidrag värdefullt. Vare sig det är en engångssumma eller en månatlig gåva.
Våra församlingar och grupper kan göra en insamling också om möjligt för det gemensamma arbetet.
Du kan använda något av följande 3 alternativ för att ge din gåva till MiS:
Swishnummer enligt QR-koden på affischen eller koden 123 666 8826
Bankgiro 884-4193,
Swedbank 8147-1 923731967-9,
Vi tror på bönens möjligheteroch önskar att du är med i förbön för våra församlingar och grupper. Ingen är ju till för sin egen skull utan vi har ett uppdrag att sprida evangeliet om Jesus till så många som möjligt.
Ingen klarar det ensam, men tillsammans kan vi göra mycket.
Vi är öppna för att nya församlingar och grupper kan startas varhelst i vårt land där människor kommer samman till bön och bibelläsning i viljan att nå ut med budskapet om Jesus Kristus.
* Vi ber för församlingarna i Östersund och Laxå
* Vi ber för grupperna i Kållered, Huskvarna och Sandviken
* Vi ber att Herren öppnar nya platser för oss att verka
* Vi ber för lokalpredikantkursen i Huskvarna
* Vi ber för våra vänner i Finland, Europa och världen
* Nästa Zoombön blir söndagen den 8 december kl. 18-19
I januari blir det söndagen den 19 januari kl 18-19
(Hör av dig till Tuula om du vill vara med på Zoombönen så får du länken !)
Har du andra frågor eller synpunkter är du välkommen att höra av dig till mig! ng.sahlin@gmail.com eller mobil 0707473702
”Herre, låt din vilja ske, låt ditt rike komma
och låt din härlighet bli synlig mitt ibland oss!”
Önskar er alla samtidigt en riktigt God och välsignad Julhelg
Vi är olika som människor. Vi ser olika ut men ändå sitter i samma båt.
Människan är enligt bibeln fantastiskt skapad!
Psalt. 8:4‒10, Psalt. 139:13–18
Människan är skapad till Guds avbild. Vi är inte gudar, vi är inte som Jesus. Det räcker med Guds son Jesus.
Även vi är kallade att bli mer och mer lik Honom.
Den fromma personen och den värsta brottslingen är i samma grad Guds avbilder eftersom Guds avsikt med dem båda är densamma. Vi blir inte mer Guds avbilder genom vår duktighet, intelligens, vilja eller större fromhet. Att vara Guds avbild är något centralt i att vara människa och den är grundad i Guds avsikt med människan.
Att vara människa är att vara älskad av Gud. Joh. 3:16 Människovärdet ges som en gåva i skapelsen, inte som svar på något vi presterat. Människan lever inför Guds varma och kärleksfulla blick.
Människovärdet har i kristen tro sin grund i människans vara, själva existensen.
Hon är skapad till Guds avbild och likhet. Hon äger sitt värde i den hon är, inte i det hon gör.
Människa som Guds förvaltare bär dock ansvar för sitt liv och sina handlingar Ur den vissheten av sitt värde växer sund självkänsla, liksom respekt för och omsorg om våra medmänniskor.
Denna syn på människan måste ligga till grund för våra etiska ställningstaganden.
Vi får aldrig glömma att människan, oavsett förmåga och förutsättningar, är Guds avbild. Hennes värde är inte förhandlingsbart.
Människan delar från skapelsens början något väsentligt med Gud. Som Guds avbild har hon möjlighet att välja väg. Ta emot Gud eller inte.
Vi ska inte glömma att vi människor av kött och blod även som Jesu lärjungar, egentligen framför allt då.
Det finns dock diken vi kan falla i också som troende.
Det kan aldrig bli för mycket Gud i våra liv eller i den kristna gemenskapen, men det kan bli för lite av det mänskliga.
Överandlighet = för lite av det mänskliga. Vi försöker hjälpa Gud på traven. Då utplånas människan. Man förklarar mänskliga ting med andlighet. Om du är arg eller nere säger den troende att jag känner den demoniska atmosfären. Man ser demoner eller änglar bakom varje buske och ger allt som sker en övernaturlig förklaring. (Jag är mycket medveten om att det finns demoner)
Det kan också bli en stark fokus på vissa ledare. Man flyr det vardagliga livet och vardagliga sysslor utan att använda sitt förnuft eller sina händer och fötter.
Även fast Paulus skriver att vi ska tänka på det som finns där uppe, inte det som finns på jorden (Kol 3:1) kan vi inte bli isolerade.
Andlighet kan bli som en bubbla, illusion, man har inte kontakt med sig själv, sina känslor och sitt inre.
En troende kan också hamna i ”underandlighet”, vara undernärd, tron blir en formalitet, tron blir bara något teoretiskt. Den berör inte livet.
Kristen tro kan bli att delta i aktiviteter och annars lever man som vem som helst. Det fattas den innerliga gemenskapen med Gud genom Jesus och kraften genom den Helige Anden.
Man kan inte aning om de andliga verkligheterna.
Detta är kanske en av de stora utmaningarna inom kristenheten idag!
Vi är inte några andliga varelser som svävar runt omkring utan människor av kött och blod
Bibeln är mycket mer mänsklig än vi kan tro.
Gud riktade många gånger stort vrede över människor som inte lyssnade på honom och de ledare som han hade gett folket. Detta särskilt i Gamla Testamentet.
Vi lever inte i paradiset utan i denna trasiga värld. Människans liv har sin gräns, människan är bräcklig.
Psalt 103:15–18. Människans dagar är som gräset.
Psalt. 90:10.
Människor även Guds människor i Bibeln kände glädje och sorg. De blev uppgivna och missmodiga.
Profeten Elia sprang, flydde i rädsla och satte sig till sist under en ginstbuske. Var nere och tappade modet. Vad gjorde Gud? Ängeln kom med mat.
Människan som sörjer, glömmer ofta andra behov. Tappar matlusten. Då är det bra när någon annan kan komma med lite mat och dela måltid tillsammans.
Korintierna hade förakt för kroppen. Församlingen hade många utmaningar, stridigheter osv. Det fanns överandlighet.
Paulus behövde korrigera dem.
Paulus talar om skatten i lerkärl. Vi är leran och bräckliga. Människan har något att kämpa med hela tiden.
I Kor. 12:12- Kroppen, bild av församlingen
Tänk på att bilden på församligen som är kroppen, något så mänskligt och konkret.
Gud vill också använda sin kropp här i världen. Vi är hans händer och fötter, öron, ögon och röst här på jorden.
Våga leva som människa. Våga vara äkta och den du är. Inte bara en andlig varelse utan en helhet med kropp, själ och ande.
Vår kropp kan aldrig ljuga. ”Jag är hungrig”, pappa eller mamma kan inte säga, det är du inte.
Den helige anden ljuger inte heller
Vi ska inte lägga lock på våra känslor. Inte stänga av den. Du har kanske hört att du inte kan leva utifrån dina känslor. Det är sant. Men vi kan inte heller förtränga dem. Vi behöver reflektera. Känslan talar inte alltid sant även känslan är sann.
Det är aldrig för sent att sörja eller bli arg. Om det blir svåra tider, krisar, psykisk ohälsa etc möt det både mänskligt och andligt. Inte bara det ena. Gud är mitt i det hela.
Jesus är både människa och gud. Vi är inte gudar utan människor även vi ska bli mer lika Jesus.
Jesus är vår förebild i allt. Fil. 2. Han kände till hur det är att vara människa. Människor i olika ålder har utmaningar och glädje. Barn, tonåring, vuxen och äldre.
Lev ”fötterna på jorden”. Vi får finnas i den här världen, leva bland andra människor med det osynliga livet med Gud.
Som kristna är vi kallade att leva i världen, men inte på världens vis. Utan i stället är vi kallade att leva i världen på det sätt som Gud från början hade tänkt att det skulle vara.
Därför får vi med glädje ta del av allt det som skapelsen har att erbjuda oss.
Så länge vi gör det till Guds ära och enligt hans vilja så är det i enlighet med Guds ursprungliga tanke för skapelsen.
Våga vara sårbar, svag, erkänna dina svagheter men även styrkor.
Detta betyder att när vi uppmanas i Bibeln Rom. 12: 1-2 att ”inte anpassa oss efter den här världen” så handlar det inte om skapelsen i sig utan om allt det i världen som är bortvänt från Gud.
Vi kan till exempel glädjas över allt det fina i naturen eftersom det ger en glimt av Guds storhet och skönhet. Vi kan glädjas över det arbete vi gör och det vi skapar och bygger i vårt arbete, på samma sätt som Gud gladde sig över sin skapelse.
Vi kan njuta av musik, konst och arkitektur eftersom det visar på något av Guds skönhet.
Vi har våra styrkor, vi gör bra saker och ibland blir det fel. Det är att vara människa.
Tala sant med Gud hur du känner. Jer. 15: 10 Jeremia skäller ut Gud. Tabu att inte få bli arg.
Människan behöver hitta sig själv, försonas med sig själv. Om vi lever i en konflikt inombords, tar vi det med oss dit vi kommer
Vad händer när en människa möter Jesus? Hurdan blir hon? Vad vårt hjärtas svar är på frågan avslöjar nog något om vilken bild av Gud som vi har. Om vi skulle lyssna till kyrkans samlade erfarenhet, skulle ett svar troligtvis lyda: i mötet med Gud blir jag mer människa, men aldrig mer än en människa.
När någon formas av Gud, blir hon alltså mer mänsklig. Kroppen, viljan, känslorna, förnuftet upptäcks. I mötet med Jesus börjar det klarna något mer av vem jag är, vad det innebär att vara människa samt vem Gud är.
Perspektiven faller på plats: jag blir en människa – beroende av Guds nåd och omsorg. Gud tillåts vara den kärlek som upprätthåller och omsluter hela tillvaron med sin kraft.
Men – och detta är viktigt – i mötet med Jesus blir jag aldrig mer än en människa. Den kristne blir aldrig något slags halvsvävande ande som står bortanför jorden, det mänskliga, och svävar ovanför allt lidande. Snarare tvärtom.
Ju mer någon formas av Gud desto mer kommer personen att formas av Guds väsen: och Gud är en nedstigande Gud som stigit ner till de mörkaste platserna med sitt ljus.
Det är underbart att Gud valde att bli en av oss på jorden och leva med oss.
Gud ville visa oss hur vi ska leva våra liv på jorden samt att ta på sig all synd och död för att uppstå och ge varje människa möjlighet att få evigt liv.
Att Gud blev människa gör honom större än mindre.
Det gudomliga är därför aldrig ett hot mot det mänskliga, utan en förutsättning för det. Bibelns budskap är tydligt. Gud vill upprätta sin avbild – människan – så att likheten med Urbilden – Gud – kan återställas.
I Efesierbrevet kan vi bland annat höra Paulus be: »Måtte han i sin härlighets rikedom ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande« (Ef 3:16).
Det är genom att söka sig mot Gud, som människan förstår vem hon är.
Den som sätter sig vid Jesus, kommer till sina sinnen och till sig själv.
När Gud är den som får förklara mig, förändras jag.
Det är också genom att rikta blicken mot Jesus som det går att pröva vad som är mänskligt och vad som inte är det.
I honom ser vi vad sann mänsklighet är och vem Gud vill forma oss till att bli.
»Ty dem han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild…« (Rom 8:29)
Gudskännedom och självkännedom är därför inte varandras konkurrenter utan förutsätter och fullkomnas i varandra.
Ett mödosamt arbete kan vänta. Om jag under ett helt liv övat mig i att förneka min mänsklighet, behöver jag med Guds och en god själavårdares hjälp återerövra den.
Om jag under lång tid fått en förvriden bild av vad det sant mänskliga är, behöver ett liknande arbete göras.
Den som söker sig mot krubban inser att vägen till Gud aldrig kan gå genom att vi vänder oss bort från det mänskliga, eller att vi för den skull heller kan vända oss bort från det gudomliga. Gud har genom Jesus Kristus förenat himmel och jord, Gud och människa – och vad Gud har fogat samman, får människan inte skilja åt.
Genom att söka sig mot den Gud som blivit människa, blir vi alla mänskliga.
