I /Gal. 1:11, 15-16/ vittnar och understryker aposteln Paulus att han hade tagit emot evangeliet, inte av någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus själv. Evangeliet uppenbarar och återspeglar hur Gud är, /Gal. 3:23-25, Ef. 3:2-7/.
Detta med uppenbarelser är inget som var begränsat till den första kristna tiden. De ges genom den helige Ande via människor som är utrustade med nådegåvor och som är ledda av Anden i olika situationer. Paulus undervisar om Andens nådegåvor och dess rätta bruk i
1 Kor. kap 12 och 14 och visst vore det önskvärt att dessa övernaturliga upplevelser vore naturliga i Guds församling också idag, i vårt land och inte bara underhållning.
Det visar sig, att bland de miljontals människor, i olika delar av världen, som idag kommer till tro på Jesus, får lära känna honom genom uppenbarelser av olika slag. I dagsläget rapporteras t. ex. 5 miljoner i Iran.
Uppenbarelser (avslöjanden) kan ges genom:
SYNER som t. ex. Paulus möte med Jesus på Damaskusvägen.
DRÖMMAR t. ex. /Matt. 1:18-25, 2:13-14/.
HÄNRYCKNING t. ex. /Apg. 2:17/
PROFETIA t. ex. /Apg. 13:1-2/
VARNINGAR t. ex. /Apg. 16:6/
Det finns ett sug efter det övernaturliga i vårt västerländska samhälle idag. Man vill däremot inte ta ställning för det som är rätt och rent, utan bara det man känner för just då. Även i kristna sammanhang och kyrkor smyger det sig in bl.a. österländska fenomen. t. ex. yoga som öppnar för övernaturligt inflytande, som inte är gott, /1 Kor 10:21/.
FÖRUTBESTÄMMELSE
Min enkla tro är att Gud har en plan för varje människa, /Ps. 139: 16/.
Det bästa som kan hända oss är om Guds plan med oss blir förverkligad i våra liv.
Paulus såg inte någon annan förklaring till sin kallelse, /Gal. 1:15-16/. Såskrev också profeten Jesaja om den kommande Messias, /Jes. 49: 1, 6/. Gud skulle uppenbara sig för hednafolken genom sin tjänare. Så vill Gud fortsätta att uppenbara sig genom sin kropp, som är församlingen.
Paulus hade ingen längtan utan blev ”överfallen” av evangeliet, han som t.o.m. förföljde de kristna. Han skickades till Jerusalem för att utbilda sig till rabbin, vid 17-18 års ålder, /
Fil. 3:4-6/. Apg. 22:2-3/. Vi vet att Paulus hade, redan vid 20 års ålder, tillstånd på fickan att fängsla själv. Där fick han kallelsen att gå till hedningarna med evangelium.
Han fick uppleva hur Guds nåd förvandlade hans liv,( inte lagen), utan nåden. Det var detta som han skulle förkunna för hedningarna.
Paulus var född i Tarsus i södra Turkiet, alltså Jude född i förskingringen. Det var Romarriket som hade världsherravälde i stora delar av den då kända världen. Det innebar fred, växande välstånd, ett gemensamt språk, grekiska, och goda kommunikationer genom bra vägar. Det var enkelt att färdas mellan olika platser, även om många också tog sjövägen. Allt detta bidrog alltså till att det var lätt att sprida evangelium. ”När tiden var fullbordad” /Gal. 4:4-5/. Det stämde med Guds allmanacka.
Gud avslöjade för Paulus ett annat sätt, än genom lagen, på vilket vi kan bli frälsta. Han och de övriga apostlarna fick möta mycket motstånd, förföljelse och lidande, men var aldrig ute efter att behaga människor utan för att förkunna den korsfäste Kristus, / 1 Kor. 2:2-4, Gal. 6:14, 1 Tess 2:4/. Det var inte bara genom förkunnelsen de förmedlade evangelium, utan också genom sin livsstil, /1 Tess. 1:5-7, Jak. 3:17-18/.
Anita Grantinger