FÖRSONINGEN I NYA TESTAMENTET

Del 3. ETT ENDA OFFER

Även i NT:s skrifter står försoningen i centrum av fräsningsläran. NT har ingen ny soningslära utan hela försoningen i Kristus tolkas och förstås i ljuset av GT:s offerkult och är uppfyllelsen och förverkligandet av förebilden. Hela den gammaltestamentliga kulten var en förebild, utvärtes stadgar som var pålagda till dess tiden var inne för en bättre ordning. Det var enbart en skugga av det som skulle komma.

Många olika teologiska uppfattningar om försoningens betydelse och verkan har förekommit under århundraden i Sverige och Norden, även i frikyrkliga kretsar. Jag gör som vanligt jag låter dig själv läsa innantill under bön om den helige Andes ljus.

Hebreerbrevet i NT har försoningen som huvudtema och visar att Kristus är det SLUTLIGA OFFRET för våra synder och utesluter en teologi som menar att han offras för oss varje gång vi tar nattvarden. /Hebr. 7:26-27, 10: 11-14/. 
Hans ord på korset var: ”Det är fullbordat!” Detta  ger tillträde till det ”Allra heligaste” även för oss och skänker fullkomlig förlåtelse.  /Hebr. 9:24/. Det innebär en direkt, personlig och omedelbar gudsgemenskap, eftersom det är Jesus själv som är överstepräst.

Han är alltså själv både offerlammet och prästen, /Hebr. 9:10-27/.
Läs  gärna hela kapitel 9.  De som författtaren riktade sig till hade ju själva erfarenheter av tempeltjänsten till skillnad från oss. När vi läser detta kan vi se hur man får en ökad förståelse av texten när man har läst om förebilderna i GT. (Hänvisar till studie 1 och 2).Evangelierna, ”synoptikerna” Matteus, Markus,
Lukas framhåller särskilt  bilden av den lidande Människosonen, så att vi kan se att profetiorna i GT om ”Herrens Tjänare” uppfylls i Jesus. Det första tillfället då det bekräftades var vid Jesu dop, /Jes. 42:1, Mark. 1:9-11/. Jesus förklaras då som JHWH, MESSIAS, men är också  medveten om att han måste genomgå syndares straff, /Luk. 12:50/. 

Han ser sin död som nödvändig för Guds frälsningsplan,/ Luk. 24:44-46. Mark. 8.31/.Han, den rättfärdige, tar det ställföreträdande strafflidandet som  skildras i Jes. 53. Jesus kom för att dö. och ”ge sitt liv till lösen för många,” /Mark. 10:45/.


Under den sista måltiden, som Jesus hade med sina lärjungar sa han att hans blod skulle ”utgjutas” till syndernas förlåtelse,      /Matt. 26:28/. Orden: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod” /Luk. 22:20/, anknyter till  grunden  för blodsförbundet som Gud ingick med Mose, /2 Mos.24:8/ och löftet i /Jer.31:31-34/.

Anita Grantinger