Har ni tänkt på att Gud har en almanacka? Han följer den noga. Det står i skriften att: Gud är
ordningens Gud. Det han har bestämt det genomför han punktligt enligt sin plan, men Guds plan stämmer inte alltid med våra.
Låt oss titta lite på Guds ordning, hur väl han planerar.

Vi kan börja i 1 Mos.1:1: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord” och så skapade han allt i sin ordning, dag för dag, väldigt logiskt.
Först skapade han ljuset, sen himlavalvet, sedan grönska och fruktbärande örter. Tänk om han hade skapat djur och människor innan dess. Då skulle de inte haft något att leva av.
På 3:e dagen hände något speciellt intressant.

Då skapade han tiden.
Och sa att solen och månen ska vara ”tecken som utmärker högtider, dagar och år.” 1 Mos.1:14b De skulle lysa över jorden och skilja
ljuset från mörkret. Vad fanns innan dess? Evigheten. Sedan kan vi läsa om att tiden ska ta slut.
Det hade lärjungarna klart för sig och frågar Jesus: Vad blir tecknet på den här tidsålderns slut?” Då tar alltså evigheten vid igen.

Nu har vi nyss firat jul och Jesu födelse och det kunde profeten Jesaja profetera om 700 år innan han kom. ”Ett barn blir oss fött en son blir oss given…” Jes. 9:6 Hur gick det med den profetian? Kom han?

När? Gal. 4:4 ”När tiden var inne sände Gud sin son, född av kvinna och ställd under lagen, för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt.”
Spelade det någon roll NÄR han kom? Hur såg det ut i världen då? Hela den då kända världen låg under Romarriket. Vad innebar det? Romarna byggde vägar, så det var lätt att ta sig fram.

Språket var grekiska som gjorde att man kunde förstå varandra och lätt kunde sprida evangelium i hela mindre Asien och ända in i Europa.

Profeten Jesaja. fick också profetera om Jesu lidande. ”Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid och genom hans sår är vi helade.”
Jes. 53:5 Var fick Jes. det ifrån? Det ingick i Guds frälsningsplan! Även uppståndelsen var förutsagd i Ps.2:7 ”Du är min son, jag har fött dig idag.”
Vi vet att Israels barn firar påsk till minne av uttåget ur Egypten bl.a. genom att slakta ett lamm.

När de var fångar i Egypten och Farao inte ville släppa dem kom den sista plågan då den förstfödde i varje egyptisk familj skulle dö. Gud gav då order till sitt folk att slakta ett lamm och stryka blodet på dörrpost och dörrträ för att dödsängeln skulle gå förbi deras hus.

Något som jag tycker är så fantastiskt är att under påsken, det år som Jesus offrades, dog han på korset som vårt offerlamm exakt samma tidpunkt som Gud hade bestämt för folket att varje påsk slakta påskalammet.

Profeten Hesekiel, som levde 500 år f. Kr. förutsade vad som i framtiden skulle ske både med gamla och nya förbundets folk. ”Jag ska låta en ny Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.” Hes. 36:27.
Profeten Joel säger: ”Och det ska ske därefter att jag ska utgjuta min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar ska profetera, era gamla ska ha drömmar och era unga ska se syner. Ja över mina tjänare och mina tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta min Ande.” Joel. 2:28-29.
Innan Jesus lämnade jordelivet gav han lärjungarna ett löfte om hjälparen, den helige Ande.

De sörjde ju över det som han sa att han skulle gå bort ifrån dem. Men Jesus informerade dem om att: ”Det är för ert bästa som jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte hjälparen till er.”

Joh. 16:7. ”Jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan hjälpare som ska vara hos er för alltid…han förblir hos er och ska vara i er.” Joh. 14:16.
Och innan han lämnade dem sa han att: ”Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat.
Johannes döpte, med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande” Apg. 1:4. Löftet uppfylldes 10 dagar efteråt. Anden kom över lärjungarna och efteråt predikade Petrus och förklarade för folk vad som hade hänt och att detta inte skulle vara någon engångsföreteelse: ”Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren Gud kallar.” Apg. 2:39

När Jesus var här på jorden var han ju, innan uppståndelsen, begränsad till tid och rum. Sedan den första pingstdagen är ju Gud allestädes närvarande genom den helige Ande som t.o.m. bor i varje pånyttfödd människa.
När Gud har visat oss så många gånger i historien att han följer sin plan med mänskligheten och infriar sina löften, så borde vi förstå att han kommer att göra det i fortsättningen också.

Därför tänkte jag att vi skulle kolla något som Gud har lovat av vad som ligger framför, som ännu inte har gått i uppfyllelse. (När ni har haft KG Larsson här så vet ni ju allt, men låt oss läsa innantill.)
Det är många profetior som har gått -och håller på att gå- i uppfyllelse inför tidens slut. Lärjungarna frågade Jesus ofta om när det ska ske, men de fick aldrig någon bestämd tidpunkt. När vi läser i Matt. kap. 25 så får vi en aning om varför. Där kan vi läsa liknelsen om de 10 jungfrurna.

Alla väntade bara på att brudgummen skulle komma och hämta bruden, men inte ens brudgummen visste tiden.

Det var bara fadern i huset som bestämde när det skulle ske.
Vad vi vet är att det första som ska hända i samband med tidens avslutning är vad Jesus själv sa flera gånger och vad änglarna sa till lärjungarna under tiden han for upp till himlen. ”Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till
himlen” Apg. 1:11. Jesus vet ju inte heller när han ska komma tillbaka, bara när det stämmer med Faderns almanacka och vad som måste ske innan dess. Däremot lämnar han oss inte i okunnighet, utan ger oss tecken som tyder på att hans ankomst är nära.

Det mest kända läser vi i Matt. kap. 24 om krigslarm och rykten om krig. ”Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike och det ska bli svält och jordbävningar… Eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta.” vs.7+12 Han framställer liknelsen om fikonträdet, som är en bild på Israel och när det knoppas ska, det släkte som lever då, inte förgås förrän han kommer. vs.32–34.
Det är så fantastiskt att se att redan profeten Daniel, som levde 600 år f. Kr. fick veta om Guds plan om Jesu andra ankomst. ”I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himmelens skyar. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk, ska tjäna honom. Hans rike är ett evigt välde som inte ska ta slut och, hans rike ska inte förstöras.” Dan. 7:13-14.
Apostlarna fortsätter att sprida budskapet om Jesu tillkommelse och beskriver hur världsläget ska vara vid hans ankomst. Aposteln Paulus skriver: ”Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider.
Människorna kommer att vara egenkära, penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskad, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft.” 2 Tim.3:1–5.

Sedan får vi t.o.m. veta hur det kommer att gå till. Aposteln Paulus skriver att han fått ett Ord direkt från Herre. Och vi kan läsa: ”När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden.

Och så ska vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord.” 1 Tess. 4:16-18.
Hoppas att ni förstår varför jag nu har relaterat till en del profetior som har gått i uppfyllelse, hur Gud alltid infriar sina löften, enligt sin plan. Därför kan vi vara förvissade om att han kommer att göra det också i fortsättningen. Alltså står Jesu tillkommelse för dörren.
Därför är det viktigt för oss alla att vi är redo att möta honom när han kommer.

Förutsättningen är att vi har en ständig relation till Herren Jesus här, har fått förlåtelse för vår synd och att Guds Ande har sin boning i oss.
Många vågar inte predika om detta för att inte skrämma bort folk ifrån kyrkan. Men vi lever i
avfallets tid, då kärleken hos de flesta ska kallna, även bland Guds folk. Det är också ett tidstecken.

Vi som tror på att Bibeln är Guds Ord blir ibland betraktade som fanatiker. Det har alltid varit så från apostlarnas tid med mycket förakt och förföljelse. Men Jesus säger till sina lärjungar i alla tider: ”Följ mig!” Det innebär att vi har ett ansvar att förkunna sanningens Ord.

Anita Grantinger

Hur ser vi på människan och världen?

Världen är fallen i synd och världen är full av ondska.

När vi läser skapelseberättelsen ser vi att Gud såg på allt han hade skapat och sade att det var mycket gott. Han till och med skapade människan till sin avbild.

Inom kristendomen ser man på skapelsen och människan från början som något gott och att Gud själv blev människa i Jesus Kristus har några viktiga inverkningar på hur vi ser på livet. 

Så även inom metodismen finns det en positiv människosyn. Tron på människan möjligheter att utvecklas, att helgas, att arbeta på sin frälsning

Du behöver inte hela tiden stanna i att vara en fattig, syndig människa (även du är syndig) utan du får helgas genom Guds nåd. Det sker när vi vill ta emot Guds nåd och använda nådemedlen han gett.

John Wesley gick ut och var mycket samhällsengagerad. Han mötte människor där de fanns. Den kristna kyrkan har engagerat sig mycket socialt i alla tider.

I vår tid lyfts människan. Vi lever i en egoistisk tid, tid för självförverkligande. Gör som du känner och det som är bäst för dig själv. Du får vara den du är!

Här har vi hamnat i ett dike då människan är i centrum och har ofta missat Gud. Vi har gjort oss själva till gudar.

Gud sade:
»Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.« 
₂₇Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne.
Som man och kvinna skapade han dem. ₂₈Gud välsignade dem och sade till dem:
»Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. ₂₈Gud såg på allt som han hade gjort och se, det var mycket gott.”1 Mos. 1Bibel 2000

Gud är den som i och med att han skapat allt också besitter den totala kunskapen om vad som är rätt och fel. 
Och hans syfte var att han skulle göra oss lika honom – andliga varelser som fungerade i total harmoni med honom och hela skapelsen – genom att med sin ande visa oss vad som var rätt och fel.

Vad människan gjorde var att hon beslutade sig för att själv göra sig lik Gud.
Det innebar att hon bestämde sig för att utan Guds hjälp själv bestämma vad som skulle vara rätt och fel.

Hon hade alltså gjort sig själv lik Gud.
Det var hennes egen syn på vad som var rätt och fel, ont och gott – inte Guds syn – och därför kunde inte Gud ge henne evigt liv. Är det även där vi hamnat igen?

Men mänsklighetens tidigare felsteg förhindrar inte Gud från att slutligen förverkliga sitt syfte med oss. Tack o lov!

Syndafallet förstörde mycket men hon kan fortfarande ta emot kallelsen, stå upp och gå tillbaka till Gud. Luk. 15:18.

Människan har en ställning i skapelsen som ingen annan skapad varelse har. Detta gäller även efter fallet.
Guds evige Son antog en ren mänsklig natur när han blev en av oss. Han kom ju inte i världen som en fallen människa, utan en som var utan synd.

Bibeln utmanar tidsandan och kulturen som vill sätta människan i centrum.

Prestation samhälle – Gud vill ha rättfärdighet och barmhärtighet.

Alla svaga och utsatta människor ska få skydd.

Skriftens betonar att kroppen har ett högt värde. 1 Kor. 6:19-20.

Det ger hopp för den som kämpar med sin kropp och utseende.  

Det finns inget utrymme för diskriminering, förtryck eller förnedring.

Gud blev människa

Jesus var en gåta för sin samtid. Det var lite svårt att placera honom i någon kategori.
Han var människa, av kött och blod. Samtidigt var han något mer, med vad?

Joh.1: 9–13 samt vers 14

14” Och ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, som den ende sonen får av sin fader och han svar fylld av nåd och sanning. ”

Ordet – Guds evige Son – kommer som en verklig människa till världen genom jungfru Maria.

Detta är det största som hänt i mänsklighetens historia. Inkarnationen innebär att Skaparen spränger gränsen, går in i sin skapelse och blir en människa med allt vad det innebär. Inkarnation är ett latinskt ord som betyder ”tillblivelse i köttet”.

Gud har öppnat en förbindelse mellan himmel och jord.

Han har för alltid förbundit mänskligheten med sig själv i Jesus Kristus.

Gud kommer till människan. Gud kommer nära. Han är inte bara någonstans långt borta i himlen.

I Jesus Kristus förenas gudomligt och mänskligt på ett oupplösligt sätt, så att de inte går att skilja åt. De blandas inte heller samman, gudomligt förblir gudomligt och mänskligt förblir mänskligt – utan att någondera förvandlas.

Vi kan inte fullt ut förstå och förklara detta mysterium. Det är större än vår tanke.
Vi kan ta emot det genom tron, tacka, lovsjunga och böja oss i tillbedjan inför denna verklighet.
I Jesu konkreta mänskliga gestalt bodde hela Guds fullhet.

Under det gamla förbundets tid byggde Salomo ett stort och vackert tempel, ”för vår Gud är större än alla gudar”, 2 Krön. 2:5.
Guds härlighet sänkte sig ned och tog sin boning i templet.
Där kunde man sedan möta Gud, där talade han till sitt folk och uppenbarade sig för dem och där hörde han deras böner.
Gud mötte alltså sitt folk på en konkret plats.

Det nya förbundet började med att Guds Son lämnade himlens rikedom och blev en enkel och fattig människa, ”och bodde bland oss” ( ”slog upp sitt tält bland oss” – jfr tabernaklet, uppenbarelsetältet, som var templets föregångare).

 I Jesu jordiska kropp bodde hela Guds fullhet och härlighet.
Jesus är nu mötesplatsen, i honom möter Gud oss, talar till oss och uppenbarar sin nåd och sanning.

Han är det nya templet. Gud har kommit till oss på ett enkelt, ödmjukt och anspråkslöst sätt.
Han möter oss på vår nivå och där vi är. Han kommer stilla och försynt och inte i sitt väldiga majestät.
Han vill vinna vårt förtroende och vårt hjärta. Han vill ha vår kärlek. Han älskar han sin skapelse och människan som skapelsens krona.

I Jesus är Gud inte höjd över människolivets villkor. Han kom inte hit som åskådare. Han som någon vet vad det innebär att leva som människa

Han levde människolivet från sin födelse till döden, från vaggan till graven.
Han steg ned, blev beroende av andras omtanke och hjälp. Han vet vad smärta, svårigheter och lidande är.

Han har känt hunger och törst, men också tacksamhet över livets goda.
Han har upplevt ensamhet, otrygghet och svek. Han har frestats att göra det lätta i stället för det rätta. Han blev arg, han grät och skrattade.
Han har svettats på långa vandringar och känt tröttheten värka i kroppen. Han har mött döden och burits till en grav. Inget mänskligt är främmande för honom.
Fil. 2: 5–8

Jesus är Immanuel, Gud med oss. I en människa hade synden och döden tagit makten.

I en människa måste segern över dessa makter vinnas. Syndafallet skedde i historien och satte sina spår. Det kan bara ställas till rätta genom en händelse lika verklig som fallet.

Jesus kom ren och syndfri in i världen, han bevarade sin renhet under livslång kamp mot Frestaren. Han gjordes skyldig till synd, till hela världens synd och dömdes att dö i vårt ställe.

Så långt sträckte sig hans kärlek med oss människor. ”Ordet blev kött.” Kött har i Bibeln även innebörden den från Gud bortvända och fallna människonaturen.

Inkarnationen är förutsättningen för försoningen. Kristus behöver vara människa för det var människorna som skulle frälsas. Kristus måste vara Gud för att mäkta med denna uppgift.

Tuula Sahlin
Jag har arbetat som pastor i Metodistkyrkan sedan 1985.
2022 tog dock tjänsten slut och jag började söka på andra jobb. Jag har sedan 2023 arbetat som vård-och omsorgspersonal på ett äldreboende.