Metodister i Sverige

Kan man skriva om lydnad i vår tid, då de flesta vill göra vad de känner för. Idag anser sig
de flesta vara så upplysta att de vet bäst hur de ska göra och kan fattar sina egna beslut.
Många som försökt att slå sig fria från alla regler har i stället hamnat i fångenskap.
De är slavar under olika laster och begär. Det är starka krafter, som bryter ner dem som
människor. Livet har då mist sitt verkliga värde och saknar mål, /Rom. 1:25/.
Sedan syndafallet i Edens lustgård har vi alla fått en benägenhet att värja oss mot att lyda
någon eller något. Redan som små barn så säger vi: ”Kan själv”/Rom. 3:23, 5:12/.
Men Bibeln talar om en lydnad som i stället gör människan fri. Det är lydnad för sanningen, /1 Petr. 1:22-23/.

LYDNAD I GAMLA TESTAMENTET
För att få en helhetsbild av hela frälsningshistoren behöver vi läsa från början, hur synden
kom in i världen. Gud är helig och hatar synden, men han älskar sin skapelse så mycket att
han har gjort allt för att återfå gemenskapen med människorna, efter deras fall.

Hans första räddningsplanka blev Abraham, Gud slöt ett förbund med honom, som blev stamfader till
ett folk som Gud hade utsett, som sitt egendomsfolk och även ett land för dem att bo i, /
1 Mos. 15:1-6, 18-21, 5 Mos.7:6-9/.

Vi vet att Israels barn blev räddade från hungersnöd genom att de kom till Egypten och
fick det bra i landet Gosen. men blev så småningom slavar och blev kvar där i 430 år, (se
historisk sammanfattning i Apg. Kap.7). Då sände Gud nästa räddningsplanka, Mose. Gud
kallade honom att föra folket, som nu hade blivit talrikt, ut ur Egypten och sedan leda dem
genom öknen tillbaka till det land som Gud hade lovat Abraham, /2 Mos. 3:1-16/.
Mose fick under ökenvandringen mottaga lagen på Sinai berg, /5 Mos. 5:1-22, 6:1-9/. För
att de skulle leva i gudsnärvaro, fick han uppgiften, att efter noggrann beskrivning, bygga
ett tabernakel (tält) som förebild till templet, /2 Mos. 25:8-22/. (Allt om tabernaklet och
offertjänsten finns att läsa i 2 Mos. Kap. 25-31). Med sig på vandringen hade de alltså
tabernaklet med förbundsarken som representerade Guds närvaro, i förlängningen en
förebild för Jesus Kristus.
Den lag som Mose fick ta emot skulle lydas till punkt och pricka. När folket levde i lydnad
gick det dem väl, men när de var olydiga hamnade de i svårigheter och lidande ja, t.o.m.
död. Vid intåget i löfteslandet var de ca. 600 000, förutom alla barn.(Hela berättelsen om
uttåget och ökenvandringen finns i 2 Mos. Kap.12-40),

LYDNAD I NYA TESTAMENTET

Jag upplever som att /Rom. 13:10/ är ett nyckelordet om lydnad i NT. Nu kan vi se hur
den lag som Israels barn fick via Mose var en förebild som pekade framåt. Nu har den fått
sin fullkomning i Kristi försoningsverk, /Hebr. 9:11-14/.
Guds kärlek till oss människor är outgrundlig, /Ef. 3:14-19/. Vi kan aldrig med vårt
förstånd förstå den. Det är bara Guds Andes verk i oss som gör att vi kan ana något av den.
I de stunderna får vi lovprisa Herren, men då blir vi också förkrossade.
Om Gud hade varit som vi när människan föll i synd och när vi också idag tillåter djävulen
att ta makten över alla områden i vår värld, hade han övergett sin skapelse för länge sedan.
Han utvalde ett folk, gav dem en lag att leva efter, för deras eget bästa och för att de skulle
leva i försoning med Gud och med varandra. Men det var ett hårdnackat folk som ville
följa sin egen vilja. Gud sände profeter som skulle förmedla Guds Ord till folket, men de
togs inte emot, /Jer. 11:6-8/.
När Gud såg detta tänkte han inte ge upp. Han hade en annan plan färdig redan innan
skapelsen, att offra sin egen Son, /Ef. 1:4-10/. Jesus lät sig offras, frivilligt, bli människa
och dö i vårt ställe, /Joh. 10:17-18, Fil. 2:8, Hebr. 5:8-9/. Den som är det underbaraste
föredömet i lydnad är alltså Jesus själv. Denna hans lydnad har räddat oss och är vårt enda
hopp.
Den lag som vi har att följa idag är kärlekens lag. Det är samma slags kärlek som Gud har
visat oss genom Jesus. Om vi älskar någon gör vi allt för att behaga den personen.
Det vi vet att den personen behöver, önskar, vill och älskar gör vi allt för att genomföra det.

På min sjuksköterskebrosch stod det, /Gal. 6:2/. Det finns ingen starkare motivation till att
lyda Gud och göra det han bjuder oss än kärleken till honom, /2 Kor. 5:14-15/.
Lydnaden hör också till barnaskapet. Ett barn behöver alltid regler, eftersom de inte
är tillräckligt mogna för att ta egna beslut och inte vet att skilja på vad som är rätt eller fel.
I Gemenskap med Gud får vi genom Ordet och den helige Ande lära oss att lyda, av
kärlek.
Det finns en annan sorts kärlek också i den här världen. De flesta har känt av den och de
flesta är tyvärr styrda och drivna av den. Det är våra köttsliga begär som ger oss lust till att
ha oss själva i centrum, /1 Joh. 2:15-17, Gal. 5:16-17/.
Vi lever just nu i narcissistisk kultur. Det som förr räknades som en personlighetsstörning
är alltså kännetecknande för vårt tänkesätt idag. Det pågår ofta i sociala medier
diskussioner om hur man ser på sig själv och man ger råd om hur man ska lyckas att
förverkliga sina drömmar och nå den bästa versionen av sig själv.
Tyvärr är detta en trend som många kyrkor faller in i.
Man kan predika om hur Gud vill hjälpa oss att nå vår fulla potential. Man försöker sätta ett kristet förtecken för det som är centralt kring jag, mej och mitt.
Trots denna ”terapeutiska” förkunnelse så visar det sig att folk inte blir lyckligare, tvärtom. Vi kommer att må sämre än någonsin om vi hänger på den trenden. Då fjärmar vi oss från det som är gott, välbehagligt och fullkomligt, Guds
vilja och plan för våra liv, /1 Kor. 9:16-23, 1 Tim. 4: 14-16/.

Det som Bibeln uppmanar oss till ända från Johannes Döparens tid är omvändelse!
/Mark. 1:4, 14-15 Apg. 2:36-39/. Evangelium om Jesus Kristus visar på Guds kärlek till
oss som vi kan få ta emot. Då blir det ingen träldom att vara kristen, utan det vi kan göra
för honom och andra människor gör vi drivna av Kristi kärlek.
Jag brukade förr i predikningar ta en bild från vardagen: Om bilen t. ex inte startar, så finns
det flera sätt att få den fram. Man kan skjuta på av egen kraft, men då tröttnar man snart.
Man kan försöka tanka med fotogen – fungerar inte. Det måste vara rätt bränsle till rätt bil.
Kärleken är enda rätta drivkraften för tjänsten i Guds rike.

Anita Grantinger

Det var inte lätt för aposteln Paulus, efter hans upplevelse på Damaskusvägen att predika och undervisa om att det är Jesus som är lagens uppfyllelse. Judafolket hade fått lära sig lagen utantill från barnsben och den var ju given till dem av Gud genom Mose. Det präglade hela deras livsföring på alla områden.

Gud såg emellertid att både för präster och andra blev lagen och kulturen bara yttre former. Och det måste till ett större offer än bockars och kalvars blod för att deras synd ska utplånas, /Hebr. 9:11-12, Rom. 8:1-3/.

Det dröjde länge t.o.m för de som varit Jesu lärjungar innan de kunde ta in det.
Allt sedan dess har det varit både en teologisk och andlig kamp för att sprida evangeliet över världen. Idag kan vi ändå tacka Gud för den ökning av alla de judiska messiastroende församlingar som finns både i israel och den övriga världen.

FÖRUTSÄTTNING FÖR FRÄLSNINGEN

Vi måste inse att vi inte kan leva upp till Guds rättfärdighet  på egen hand. Galaterna hade ju,  genom tron, tagit emot den helige Ande samt sett under och tecken ske i Jesu namn. Ändå fanns nu risken att de ska överge den sanna tron, /Gal. 2:3/.
Som kristna så kommer vi alla att utsättas för frestelser och påverkan  både på det andliga planet  och rent mänskligt.

Paulus ser Abraham som den andliga ingången till tron på Guds löfte, inte bara till judafolket, utan till  alla folk, /vers 6-9/ det är tron som är frälsande, varken gärningarna, eller att man konverterar till judendomen. Enligt /vers 29/ är vi t.o.m. arvtagare till Abraham när vi tillhör Kristus.

Martin Luther uttryker detta som följande: ”Kristen tro är alltid en passiv rättfärdighet. Lika lite som den torra jorden själv,  kan framkalla regn, utan är helt beroende av vad himlen ger som en gåva, lika lite kan en människa själv, göra sig rättfärdig. Det enda hon kan göra är att öppna sig och ta emot vad Gud ger från himlen genom Jesus Kristus”.

Vad är då lagens syfte? /Vers 19-25/
Lagen är inte given till att ge rättfärdighet, men den synliggör synden. Den väcker också upproret i oss och vår ovilja att göra Guds vilja. Den avslöjar vårt hjärta, /Matt. 15:19, Rom. 7:7-13/.
Genom omvändelse och pånyttfödelse får vi del av den helige Ande.       / 1 Kor. 6:19-20, 2 Kor. 5:17-19/. Då fylls vi av kärlek till Gud, till  hans Ord och till andra människor. Det kan kallas för hjärttransplantation,/Hes. 36:26-27/. 

Anita Grantinger                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                            

I /Gal. 1:11, 15-16/ vittnar och understryker aposteln Paulus att han hade tagit emot evangeliet, inte av någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus själv. Evangeliet uppenbarar och återspeglar hur Gud är, /Gal. 3:23-25, Ef. 3:2-7/.

Detta med uppenbarelser är inget som var begränsat till den första kristna tiden. De ges genom den helige Ande via människor som är utrustade med nådegåvor och som är ledda av Anden i olika situationer. Paulus undervisar om Andens nådegåvor och dess rätta bruk i
1 Kor. kap 12 och 14 och visst vore det önskvärt att dessa övernaturliga upplevelser vore naturliga i Guds församling också idag, i vårt land och inte bara underhållning. 

Det visar sig, att bland de miljontals människor, i olika delar av världen,  som idag kommer till tro på Jesus, får lära känna honom genom uppenbarelser av olika slag. I dagsläget rapporteras t. ex. 5 miljoner i Iran.

Uppenbarelser (avslöjanden) kan ges genom: 
SYNER som t. ex. Paulus möte med Jesus på Damaskusvägen.                     
DRÖMMAR t. ex. /Matt. 1:18-25, 2:13-14/.                                                                    
HÄNRYCKNING t. ex. /Apg. 2:17/                                                                                            
PROFETIA t.  ex. /Apg. 13:1-2/                                                                                          
VARNINGAR t. ex. /Apg. 16:6/

 Det finns ett sug efter det övernaturliga i vårt västerländska samhälle idag. Man vill däremot inte ta ställning för det som är rätt och rent, utan bara det man känner för just då.  Även i kristna sammanhang och kyrkor smyger det sig in bl.a. österländska fenomen. t. ex. yoga som öppnar för övernaturligt inflytande, som inte är gott, /1 Kor 10:21/.

FÖRUTBESTÄMMELSE

 Min enkla tro är att Gud har en plan för varje människa, /Ps. 139: 16/.
Det bästa som kan hända oss är om Guds plan med oss blir förverkligad i våra liv.
Paulus såg inte någon annan förklaring till sin kallelse, /Gal. 1:15-16/. Såskrev  också profeten Jesaja om den kommande Messias, /Jes. 49: 1, 6/. Gud skulle uppenbara sig för hednafolken genom sin tjänare. Så vill Gud fortsätta att uppenbara sig genom sin kropp, som är församlingen.

Paulus hade ingen längtan utan  blev ”överfallen” av evangeliet, han som t.o.m. förföljde de kristna. Han skickades till Jerusalem för att utbilda sig till rabbin, vid 17-18 års ålder,  /
Fil. 3:4-6/. Apg. 22:2-3/. Vi vet att Paulus hade, redan vid 20 års ålder, tillstånd på fickan att fängsla själv. Där fick han kallelsen att gå till hedningarna med evangelium.
Han fick uppleva hur Guds nåd förvandlade hans liv,( inte lagen), utan nåden. Det var detta som han skulle förkunna för hedningarna.

Paulus var född i Tarsus i södra Turkiet, alltså Jude född i förskingringen. Det var Romarriket som hade världsherravälde i stora delar av den då kända världen. Det innebar fred, växande välstånd, ett gemensamt språk, grekiska, och goda kommunikationer genom bra vägar. Det var enkelt att färdas mellan olika platser, även om många också tog sjövägen. Allt detta bidrog alltså till att det var lätt att sprida evangelium. ”När tiden var fullbordad” /Gal. 4:4-5/. Det stämde med Guds allmanacka.

Gud avslöjade för Paulus ett annat sätt, än genom lagen, på vilket vi kan bli frälsta. Han och de övriga apostlarna fick möta mycket motstånd, förföljelse och lidande, men var aldrig ute efter att behaga människor utan för att förkunna den korsfäste Kristus,  / 1 Kor. 2:2-4, Gal. 6:14, 1 Tess 2:4/. Det var inte bara genom förkunnelsen de förmedlade evangelium, utan också genom sin livsstil, /1 Tess. 1:5-7, Jak. 3:17-18/. 

Anita Grantinger

Under tidigare bibelstudier har vi läst mycket om friheten från den mosaiska lagen genom Kristi försoning. Samtidigt har vi sett att detta inte betyder, att vi som kristna, får leva hur som helst. Genom att lyssna till Guds Ord ställs vi inför utmaningar om vad som gäller både att undvika och handla. Genom att ta emot den helige Ande och låta sig ledas av Anden blir det en samverkan mellan tro och gärningar på ett naturligt sätt.

I Jakobs brev har vi bra förklaringar på skillnaden mellan på köttets gärningar, d.v.s. det vi gör i egen kraft och på eget initiativ, och gärningar ledda av den helige Ande.
Om vi leds av Anden blir vi inte utslitna på samma sätt eftersom vi också får den kraft som vi behöver, oavsett omständigheter,/Fil. 4:13/. Vi får be om vishet och den tro som Gud är villig att ge oss, /Jak.1: 5-8/.

De judekristna som brevet var sänt till levde i ”förskingringen” och förmodligen hade måst fly p.g.a. förföljelse och fick utstå mycket lidande. De hade ingen önskvärd tillvaro.
Av den anledningen hade Jakob en särskilt uppmuntrande hälsning till dem, /Jak.1:2-5/.

 Det är ingen lätt läxa att lära sig att glädjas över prövningarna  den får vi stava på många gånger i livet. Petrus tar också upp detta och är på samma linje, /1 Petr. 1:6-9/,
Även Jesus talade om det, /Matt.5:11-12/. Uthållighet får man bara om man har det rätta perspektivet i livet och vet att något  bättre väntar. Job är ju ett exempel på en hårt prövad man, men han vacklade inte i sin tro, /Job.19:25-27/.

SKILLNADEN PÅ PRÖVNING OCH FRESTELSE

Prövningarna, även om de är smärtsamma, har stor betydelse för vår helgelse, /
Rom. 5:3-4/. Frestelser är ju något som vi också utsätts för.
Den fallna naturen/köttet, våra egna begär, ger sig till känna ibland, hur andliga vi än må vara, /Jak.1:13-16/.
Den kampen har vi alla att utkämpa, på olika områden, så länge vi är kvar i denna värld.
Det är därför viktigt att vi håller oss nära Herren genom Ordet och bönen.

TRO UTAN GÄRNINGAR

Någon har sagt: ”Du blir inte räddad genom att göra gott, men du är räddad för att göra gott”. I de goda gärningar som Anden leder oss till finns inget av tvång utan är en naturlig frukt av tron, /Jak. 1:22-27/. Paulus betonar att det i så fall är kärleken som tvingar oss./
2 Kor. 5:14, Rom. 13:10/.
Resultatet blir då att vi inte bara lyssnar till Ordet utan också handlar därefter, t. ex. tyglar vår tunga, hjälper nödlidande, aktar på alla människors lika värde och håller oss obesmittad av världen, /Jak. 2:1-12/.

ATT HANDLA I TRO

Vi kan läsa i vår Bibel många exempel på hur människor handlat i tro. Abraham som kallas trons fader, var inte en passiv  lyssnare  till Guds röst, utan handlade i lydnad.
När han, på Guds befallning, var på väg att offra sin löftesrike son, talade han i tro och sa att Gud skulle säkert utse ett offer.
Han var också viss om att Gud var mäktig att  uppväcka från de döda, /Hebr. 11:19/.

Vi uppmanas i Ordet att handla i tro på många sätt. Jakob uppmanar oss att be i tro t. ex. för sjuka /kap.5:13-15/. Jesus ger oss uppdrag att sprida evangelium och tillämpa det, /
Matt. 28:18-20, Mark. 16:17-18/. Det gäller oss idag!

Anita Grantinger