Det grekiska ordet för helgelse betyder: göra helig, inviga, avskilja, helga sig hålla sig helig, hålla något för heligt.
Grunden för helgelsen läggs vid kristenlivets början, /1 Kor. 6:11/, då man inviger sitt liv åt Gud, i hans tjänst, /Rom. 12:1-3/. Liksom kroppen utvecklas och mognar efter sina lagar, så följer också det andliga livet Guds lag. Helgelsen är en fortsättning på frälsningens väg, en mognadsprosess, en andlig tillväxt genom tron och är ett verk av den helige Ande, /Rom.13:11/.
En helgad människa har ställt sitt liv till Guds förfogande. ”Helgon betyder ett vittne om Guds kraft. Helgonen är de som med sitt väsen och sitt liv predikar att Gud lever.”(Nathan Söderblom). Gud själv är helig. Det är en egenskap hos Gud som inte så ofta framkommer i predikningar idag. Det talas oftare om att han är kärlek och det är också sant, men låt oss inte glömma att Gud älskar oss, men hatar synden.
Som vi i kroppsligt avseende kan skilja mellan barndom, ungdom och mandom, så skiljer Bibeln mellan olika mognadsstadier (barn, unga, fäder). /1 Joh. 2:12-14/. Den helige Ande fortsätter under tiden att visa på den synd och det oandliga sinnelag som fortfarande är kvar i hjärtat efter pånyttfödelsen. Då är det viktigt att vi är lyhörda och villiga att låta oss renas och gå vidare i tro. /Jes. 57:15/. Liksom försoningen är grunden för det kristna livet är helgelsen en livsform som växer fram, mot allt mera likhet med Kristus, /Fil. 3: 7-11.
Detta är hel och full överlåtelse åt Gud, som också påverkar vår gemenskap med våra medmänniskor, och kommer till uttryck i tjänst för vår nästa, /1 Tess. 5:23-24, Fil. 2:3-5/.Inom metodistisk teologi har man inte strukit Jesusorden i /Matt.5:48/, i stället begrundat och betonat det. ”Var alltså fullkomliga, så som er himmelske Fader är fullkomlig.” Kännetecknen på detta fullkomliga liv undervisar Jesus om i sin ”bergspredikan”, /Matt. 5:1-47/. Det gudomliga erbjudandet av en tillräcklig andlig och moralisk kraftutrustning genom den helige Ande borde göra att vi söker den, /Matt. 7:7-11/ ( i äldre översättning står helig Ande i stället för att han ger det som är gott åt dem som ber). Det borde vara målet för det kristna livet. /Ef. 4:11-13/, ( i annan översättning står det att de ska göra de heliga mera fullkomliga). /Fil. 3:12/. Med ”kristlig fullkomlighet” menar John Wesley: ”Ren kärlek, som uppfyller hjärtat och regerar alla ord och handlingar.” Han tillägger dock att det INTE ÄR: fullkomlig kunskap, frihet från misstag, frihet från svaghet, av olika slag, kroppsliga eller sådana som beror på bristande förstånd och omdöme eller frihet från frestelser.
Stanley Jones som tar upp detta i sin bok: ”Bergspredikans Kristus” tillägger att den fullkomlighet som omtalas i Bergspredikan inte enbart är fullkomlighet i kärlek om det fortfarande finns brister i karaktär och handling samt att de moraliska lagarna är rotade i Guds eget väsen, inte bara i hans vilja, utan grundade på hans natur. (Så långt Jones). Detta är ju en djup sanning med tanke på att vi är skapade till Guds avbilder och att vi fallit så djupt i förhållande till mönsterbilden.