Del 2. JESU FÖRUTSÄGELSE
Jesus förutsade sitt lidande och sin uppståndelse på många olika sätt för att lärjungarna skulle få en fullständig förklaring på vad som skulle hända och vad det skulle innebära t. ex. i /Mark 8:31, 9:9, 30-31, 10:33-34/.
När han talade i bildspråk, t. ex. om profeten Jonas tecken, /Matt.12: 38-40/ och om templet som han skulle brytas ned och byggas upp igen på 3 dagar, /Joh. 2:18-21/, var det ju omöjligt för dem att förstå vad han syftade på.
Vi som läser Bibeln har ju ”facit i handen”, men hur skulle de, med sin tradition, kunna jämföra vad som hände Jona i fiskens buk med vad som skulle hända med Jesus? Däremot var väl upplevelsen på ”förklaringsberget” ett, om än indirekt, tecken på uppståndelsen, när de såg Jesus i förklarad gestalt tillsammans med Mose och Elia, /Matt. 17:1-9/.
Man kan ju undra vad de samtalade om där. En ännu starkare bekräftelse på att Jesu ord om sin uppståndelse skulle uppfyllas borde väl undren kring Jesu död på korset ha varit, /Matt. 27:50-54/, med solförmörkelse, jordbävning då allt omkring dem rasade, förlåten i templet som brast och många heliga, tidigare avsomnade, uppstod ur sina gravar och visade sig för många.
Det som jag upplever som mest fantastiskt, även om det bara var en del av det stora som hände, var att förlåten (ca. 10 cm tjock) mellan det heliga och det allra heligaste i templet brast mitt itu, uppifrån och ända ner. Det allra heligaste var det rum som speciellt förknippades med Guds närvaro. Dit in fick bara översteprästen gå en gång om året, med blod av ett felfritt djur, för att få försoning för sina egna och folkets synder. När Jesus dog brast förlåten i templet. Förlåten var en förebild på Jesu kropp som brast i döden för vår skull.
Vägen öppnades därmed till det allra heligaste för ALLA SOM VILL TA EMOT FÖRLÅTELSE för sin synd.
JESUS HAR ALLTSÅ ÖPPNAR VÄGEN FÖR OSS ALLA ATT KOMMA INFÖR GUDS ANSIKTE, NÄR SOM HELST, MED VAD SOM HELST. /Hebr. 4:16, 10:19/.
I NT kan man läsa om hur Jesus uppväckte flera döda när han gick här nere, men Jesu egen uppståndelse blev ett tecken på att nyskapelsenoch levandegörelsen verkligen hade börjat på riktigt, /1 Kor. 15:20-23Det visade sig sedan i fortsättningen, när apostlarna själva fick fullmakt att uppväcka döda, t.ex./ Matt.10:1,7-8, Apg. 9:36-41, 20:9-10/.